DOMÄNNAMN

Det må vara en lättnad att veta att man kan skriva en dators adress som 130.237.208.149 i stället för 10000010111011011101000010010101, men för de flesta vore nog en adress med ord i stället för siffror ännu lättare att minnas. Därför införde man också ganska tidigt i Internets historia de s.k. domännamnen som ett alias för datorernas IP-nummer. Ett domännamn skrivs som (minst två) grupper av bokstäver eller siffror, åtskilda med punkter.

Några exempel: toyota.com, basun.sunet.se och stardust.jpl.nasa.gov.

Mycket lättare att ta till sig än motsvarande IP-nummer 140.174.164.177, 130.239.16.21 resp. 128.232.0.10, inte sant.

OBS! Det råder inget entydigt förhållande mellan teckengrupperna i domännamnet och siffrorna i IP-numret, de råkar bara i båda fall skiljas åt med punkter. Det är alltid fyra oktetter i ett IP-nummer, men (vilket framgår av exemplen ovan) domännamn kan ha olika antal grupper. Domännamnet ger också bättre information om den namngivna datorn än IP-adressen. Man kan urskilja tre delar av namnet. Gruppen längst till höger kallas toppdomän och avslöjar land eller (amerikansk) organisation, den näst högersta gruppen anger domänen och alla övriga grupper namnger den enskilda datorn eller noden inom denna domän.

Toppnivå-domännamn

Inom USA har de flesta domännamnen ett sista led med tre bokstäver som anger viken typ av organisation som administrerar den domänen:

• com - företag
• edu - högre utbildning
• net - nätverk
• org - organisation
• int - internationell organisation
• mil - militär
• gov - statlig myndighet

I själva verket är bara .gov och .mil reserverade enbart för amerikanska organisationer. Särskilt .net och allt oftare .com är även vanliga internationellt (t.ex är swip.net svenska Tele2:s domännamn; konkurrenten Telia disponerar både telia.com och telia.se).

Domäner utanför USA slutar vanligtvis med ett två bokstäver långt slutled som anger landet (enligt standarden ISO 3166). Här ett urval med de europeiska ländernas namn (det finns allt som allt över 240 landsdomäner:

Datorns namn

Inom varje domän kan man ha många datorer (här ofta kallade värddatorer, eng. host). De kan i princip ges vilka namn som helst, men om de används i speciella syften finns (frivilliga) konventioner. En dator som agerar server för domänens World Wide Web-sidor kallas lämpligen www (det är därför så måga WWW-adresser börjar så). Andra uppenbara namnval är ftp, gopher, mail, eller gateway. Enlig Network Wizards lista Top 100 Host Names är dessa de mest populära datornamnen (per juli 1997; notera att det första icke-tekniska namnet zeus kommer först på 25:e plats):

Om domänen täcker t.ex ett helt universitet kan man vilja skilja de olika institutionerna åt genom att införa värddatornamn med två led. T.ex kan inom Stockholms universitets domän su.se en dator på matematiska institutionen ha kallats insanus.matematik.su.se, medan en annan dator hos astronomi heter erling.astro.su.se.

Det är vanligt att en värddator med många funktioner också ges flera domännamn. T.ex heter datorn www.physto.se egentligen sysman.physto.se. Det nya smeknamnet (eng. nickname) www blev naturligt när man startade en webbserver på datorn. Skulle av någon administrativ anledning webbservern behöva flyttas över till en annan dator flyttas smeknamnet helt enkelt med. Detta är ett mycket smart sätt att göra en webadress, som man lagt ned mycket möda på att marknadsföra, oberoende av vilken dator webbsidorna fysiskt ligger på för tillfället. Smeknamn definierar man i domänens DNS.

Vem delar ut domännamn?

Samma organisationer som ansvarar för IP-adresser delar också ut domännamn. IANA - Internet Assigned Numbers

Authority ansvarar för den övergripande strukturen och toppnivådomänerna, men har delegerat det dagliga käbblet med enskilda ansökande till lokala organisationer, ofta kallade NIC - Network Information Centers. Den viktigaste är amerikanska InterNIC (ansvarigt för domänerna .com .edu .gov .org och .net), i Europa finns RIPE och för Asien och Oceanien svarar APNIC. Under de senare sorterar sedan nationella registreringsmyndigheter, t.ex svenska NIC-SE (ansvarigt för .se; fram till 1997 var SUNET/KTHNOC ansvariga för svenska domäner). Inte ens dessa orkar med all administration, så i praktiken måste det enskilda företaget/organisationen som vill ha IP-nummer eller domännamn vända sig till sin Internet-leverantör, som tar extra betalt för pappersarbetet och kontakten med de nationella registratorerna (registrering av ett domännamn kostar i dag omrking tusen kronor).

Nätverksadministratören för ett företag eller organisation ansöker först om IP-adresser för sitt nätverk (klass C är numera den enda som delas ut), och ett motsvarande domännamn. P.g.a de ovan nämnda restriktionerna på domännamnsutdelning kan man inte vara säker på att varje önskemål om namn kan uppfyllas. Namnen på de enskilda datorerna inom domänen, när man väl fått den godkänd, bestämmer den nätverksansvarige däremot helt själv.