DNS

Domain Name System är Internets "telefonkatalog". När du i WEB-läsaren skriver t ex "www.aftonbladet.se" frågar din dator en DNS vad den adressen har för IP-nummer och får ett svar som detta 193.13.161.253. Sedan kontaktar datorn rätt Internetserver med IP-numret.

DNS specifieras i RFC 1034 och 1035. Det är en databas som är hierarkiskt uppbyggd och där varje nod (ung. dator) har ett eget namn.

Hela namnet på en nod kallas för FQDN, Fully Qualified Domain Name.

Om vi tar följande adress:

www.linkoping.svenskfast.se

Så är www noden i domänen linkoping som är en underdomän till svenskfast, som i sin tur är en underdomän till domänen se. Andra namn är på

Vilken DNS-server din dator ska fråga ställer du in på egenskaper på TCP/IP. Om du använder DHCP (erhåller en IP-adress automatiskt) så får du det serverat av administratören. Det senare är ofta fallet idag om du sitter i ett nätverk eller har kopplat upp dig till Internet via t ex Telia eller Tele2.

Om den DNS-server som du kontaktar inte har den aktuella adressen är den inställd på att fråga någon annan DNS. Eftersom hela Internet är ihopkopplat i ett enda stort nätverk får du svar även om det tar lite längre tid. Det förutsätter naturligtvis att du har matat in en giltig adress.

Om man inte har tillgång till någon DNS-server kan man använda filen HOSTS för namnupplösning av adresser (se nästa blad.)

Hur man installerar och konfigurerar en DNS-server är olika beroende på vilket operativsystem du kör på servern, därför tas inte det upp här utan du får läsa om det under respektive operstivsystem.