Startsida
Sveaartilleriföreningen
Stiftelsen
Minnesfonden
Sveaartilleristen
A1 historia
Traditionsföremål
Medlemsartiklar
S:t Barbara
Länkar
Arkiv

Barbara ( "Främlingen" ) var dotter till en rik och förnäm hednig vid namn Dioscurus från Nicomedia ( Mindre Asien ). Hon led en kvalfull martyrdöd år 303 eller 306. Räknas till virgines capitales och de 14 nödhjälparna.

Enligt legenden lät fadern spärra in henne i ett högt torn för att ingen man skulle få se henne. När han en gång var hemifrån en längre tid, lät S:ta Barbara döpa sig. Kyrkofadern Origenes skall ha undervisat henne i den kristna läran. Barbara ritade korsets heliga tecken överallt på tornmuren, som då blev mjuk som vax under hennes fingrar. När fadern återkom hem, berättade hon för honom, att hon låtit göra tre istället för förutvarande två fönster i ett badhus och att dessa fönster symboliserade den heliga treenigheten.

När fadern på detta sätt fick höra, att dottern hade blivit kristen, drog han sitt svärd för att dräpa henne. Hon flydde undan till en grotta i skogen, men en herde röjde hennes gömställe. Till straff blev herden förvandlad till en sten och hans får till gräshoppor. Fadern anklagade henne nu för domaren, som lät piska henne och gnida såren med vass tagelduk. Samma natt uppenbarade sig kristus för henne i fängelset och sade

- Barbara, jag är med dig och skall befria dig från dina plågor.

I samma stund helades hennes sår.

Följande morgon lät domaren bränna sidorna på hennes kropp med lampor, slå hennes huvud med en hammare, skära av henne brösten och ledahenne naken genom staden att hudflängas av allt folket. Men en ängel kom från himlen, klädde henne i en snövit klädnad och helade alla hennes sår. Då högg fadern av henne huvudet med sitt svärd. Och strax kom en blixt från himlen och brände honom till döds, så att inte ett enda ben av hans kropp fanns kvar.

Innan S:ta Barbara mottog det dödande hugget bad hon:

- Herre, Jesus, tänk på domens dag icke på deras synder, som åkallat ditt namn, och minns ditt och alla dina tjänares lidanden. Var barmhärtig mot dem och tänk på att vi alla är svaga.

En röst från himlen svarade henne :

- Det skall ske dig så som du har sagt.

S:ta Barbaras attribut är en krona, palmkvist, bok, svärd (dödsvapnet), ett torn med tre fönster, brinande fackla (tortyren) och kalk med eller utan hostia (sista smörjelsen, ty hon var de döendes skyddshelgon, samt därför att hon enligt legenden skall ha tagit emot nattvarden ur en ängels hand). Hon trampar på en liten gestalt, fadern Dioscurus.

S.ta Barbara är som nyss nämnts de döendes skyddshelgon. Eftersom hennes torn påminnde artilleristerna om ett försvarstorn blev hon ock skyddshelgon för artillerister och alla dem som handskas med kulor och krut. Eftersom krutet exploderar med en blixt, anropas hon mot faran av blixtnedslag, och enär man vid svåra åskväder brukade ringa i kyrkklockorna, blev hon även skyddshelgon för klockgjutarna. Dessutom åkallas hon av arkitekter och byggnadsarbetare (tornet), kanongjutare, brandmän, timmermän, gruvarbetare, borstbindare, vävare, hattmakare (under medeltiden avbildades hon ibland med sitt torn som huvudbonad), murare, taktäckare, fångar m.fl. Hon anropas även vid feber, pest, oväder och i livsfara.

I den kristna konsten är S:ta Barbara ofta avbildad tillsammans med S:ta Catharina av Alexandria och S:ta Margareta.

Margaretha mit dem Wurm (draken)

Barbara mit dem Turm (tornet)

Catharina mit dem Radl (hjulet)

das sind die drei heiligena Madl. (jungfrurna)